Se och beskåda hur fanornas prakt
I facklornas flammande ljus
Får hjärtan att brinna och slå i takt
I kamplust, mjödstänk och rus!
Se främst ibland likar en gudars son
En ättling av snöstrom och frost
Förlikad med ödet att ha livet till låns
Blott så länge eggen ej vittrar av rost
När gryningen blöder de kämpa som bröder
Och solen är röd liksom blod
Liksom Sigfred på Fafners mark
Bland faror, ofärd och svek
Håller han anden och kroppen stark
Uti ärnadens blodiga lek
Och var gång han kallas av krigets vind
Med segel mot flammande färd
Han stryker med ömhet sin kvinnas kind
Men med järnhand han greppar sitt svärd
Klingan är dragen, vargtimman slagen
Framåt mot ära och död!
I venerna svallar hans ädla blod
Han räds ej att offra sitt liv
Hans hjärta är fyllt utav hjältemod
På väg mot en ny offensiv
För den som vill vandra i hjältars spår
Han gör vad han måste och kan
Han viker ej bakåt, han står där han står
För att få falla och dö som en man
Med blod står det skrivet att dåden i livet
Blir andens slutgiltiga dom
Av de fallande eklöven segerkrönt
Utan fruktan han tampas i strid
All den ära hans dåd har rönt
Skall erinras i evinnerlig tid
En hjältes väg är en snårig stig
Som få finner slutet utav
Den går genom blod, genom eld och krig
Och leder till hjältarnas grav
Han ser inte bakåt, han ser inte framåt
Han begynner sitt sista anfall
Se vanmakten faller, valkyrior kaller
Han dräper – på väg mot Valhall!
En hjälte på väg mot Valhall!