En gång i min ungdom älskade jag
En flicka med ljuva och rena behag.
Hon lova mig tro i lust och i nöd
Allt intill den blekaste död.
Hej hoppfadderiddlade raddlade rej.
Hon lova mig tro i lust och i nöd
Allt intill den blekaste död.
Hon var som en lilja vit uti hyn,
Den fagraste flicka som skådats i byn;
Ett smittande skratt, en lustiger sång,
Vi älskade sommaren lång.
Hej hoppfadderiddlade raddlade rej.
Ett smittande skratt, en lustiger sång,
Vi älskade sommaren lång.
Men kärleken vissna, kärleken dog
Vid Mikaelsmäss hade flickan fått nog.
Hon fann sig en riker, högfärdig man
Sa tack och adjö och försvann.
Hej hoppfadderiddlade raddlade rej.
Hon fann sig en riker, högfärdig man
Sa tack och adjö och försvann.
Nu står jag vid städet sliten och grå
Och hammaren bultar och hjärtat likså,
Men aldrig den flickan kommer igen,
Hon är hos sin nyvunne vän.
Hej hoppfadderiddlade raddlade rej.
Nej, aldrig den flickan kommer igen
Men visan den trallar jag än:
Tra daj da di da da...