Sådant är livet som nomad
Varje kväll en helt ny stad
Varje ansikte är nytt
Vilda nätter sätter spår
Tunga timmar, dagar går
och till sist har åren flytt
Och när ångesten och tvivlet kommer till mig
Ekar ditt sorgsna farväl
Hur än vägen verkar kort
tycks du vara ljusår bort
Jag är tvingad dit vinden bär
Dit vinden bär
Var gång som vi två skiljs åt
vill jag be om ditt förlåt
för de vägval som jag tog
av de ärr som jag har fått
på de vägar som jag gått
kunde hälften varit nog
Men du vänter liksom skymningen på natten
och din längtan känns i mig
Hur än vägen verkar kort
tycks du vara ljusår bort
Jag är tvingad dit vinden bär
Är jag villsen på vår jord
ser jag polstjärnan i nord
liksom du är den mig kär
Vart än vinden bär
Och när ångesten och tvivlet kommer till mig
Ekar ditt sorgsna farväl
Hur än vägen verkar kort
tycks du vara ljusår bort
Jag är tvingad dit vinden bär
Är jag villsen på vår jord
ser jag polstjärnan i nord
liksom du är den mig kär
Vart än vinden bär