Emellan buskarna vi stirrade
På de som mindes om andra tider
Och berättade att hoppet var borta
För alltid...
Vi hörde alvesång och vatten
Som sipprade.
Det som en gång var är nu borta
Allt blod...
All längtan och sorg som härskade
Och de känslor som kunde
Röras
Är långt borta...
För alltid...
Vi dog inte...
Vi har aldrig levt