Det var den excentriske lorden
som bodde på Midnight Hill,
- om så att du känner den gården
åt norr eller söder till.
I Afrika - Indien - Kina
han dröjde rätt många år,
och när han kom hem till de sina,
var det frostens färg i hans hår.
En sökare var han, som letat
all jordens kanter omkring
att finna - vad förr man vetat,
att allting är ingenting.
Han gick med en blick som kändes
så tröstlöst däven och ljum;
men ofta om nätterna tändes
en pipa med opium.
Det var den excentriske lorden,
en morgon, förrn tuppen väckt,
i vårdträdets skugga på gården
han släckt sin andedräkt.
Om våren, när sipporna vakna
och ungdomen glammar i byn,
om våren det hände - men nakna
stod trädets armar mot skyn...
Det var den excentriske lorden,
han mättes i fot och tum
och fördes till kyrkogården
att få sej ett vilorum -
I jordens ruvande lera
där ligger han stel och stum,
nu tänder han aldrig mera
en pipa med opium.
Han bor som ett ben i mullen
djupt under den blanka skyn,
och solen lyser på kullen
och solen lyser i byn.
Och svalor och måsar susa
som fordom kring Englands strand,
och bambustänlarna brusa
där borta i Österland -
Det var den excentriske lorden
som bodde på Midnight Hill.
- En slakarte köpte gården
och byggde en våning till.