Ta min hand, titta över axeln lossa banden
Från mörka mardrömmar där spöken vaggar och
vältrar, längre, lägre, ofta vill svälta dagen.
Stor, pyttelitet, ofta finns det ära i dödstystnad.
I mitten av den omfamnande drömmen, längre,
högre upp, en ny dag uppstår.
Låt oss finna vart tankarna far, framför sig självt.
Och allt som kommer vara, som var och som är,
nu.
Knacka på dörren, och uppå öppningen som aldrig förr.
Ur verkligheten som skyddar och klär vissa, hunger,
föder den härliga nya dagen.
Låt oss finna vart tankarna far, framför sig självt.
Och allt som kommer vara, som var och som är,
nu.
Låt oss finna vart tankarna far, framför sig självt.
Och allt som kommer vara, som var och som är,
nu.