Cornelis Vreeswijk - Grimasch om morgonen

Nu faller dagg och nu stiger sol men det kan du inte höra.

Du ligger utan blus och kjol med läpparna mot mitt öra.

Tala nu allvar, ber du bestämt.

Du skrattar visor och sjunger skämt.

Du kan men vill inte göra en sång om lyckan den sköra.

Nu stiger sol och nu faller dagg för fattigt folk och för rika.

Men lyckan har en förgiftad tagg som man bör noga undvika.

Hon stannar gärna i några dar

men när du vill hålla henne kvar

[men om du ber henne stanna kvar]

blir hennes ögon iskalla och du blir bitter som galla.

Så faller daggen förutan ljud och gräs och blader blir våta.

Och varje morgon står solen brud fast inga brudpsalmer låta.

Ann-Katarin, du skall veta att

det finns en lycka som dör av skratt.

Men den vill smekas om natten och den är stilla som vatten.

Stig upp ur sängen Ann-Katarin och lyssna på något viktigt:

Det finns ett särskilt slags ädelt vin som man bör njuta försiktigt.

För om man dricker det utan sans

förlorar det sin forna glans

och du får kvar en tom flaska och bittra tårar och aska.