Jag lärde mig gå på händer
och strax måste mamma se.
Hon var den förnämsta publiken,
fem öre tog jag entré.
Det hela var bara ett vedskjul,
men störde ej minsta grand.
Och cirkusens namn var präktigt,
den hette Tigerbrand.
Succén var klappad och given,
parketten glad och förnöjd.
Men cirkusartistens bana
blev ganska brant och fördröjd.
Rätt illa for han i världen
och mager blev han och skral.
Men ett tu tre, hur det kom sig,
fick han upp en saltomortal.
Då kom där ett pris,
i våras kom där en medalj också.
Det skulle ha glatt hans mor,
men hon var inte hemma då.
Hon reste så brått och vida,
hon bor i ett annat land.
Långt bortom pris och medaljer
och Cirkus Tigerbrand.