Chess [musical] - Drömmar av glas / Historien om schack [You and I / The Story of Chess]

[ANATOLIJ]

Vad kan jag säga

Vad kan jag göra

Allt som jag känt

Det som har hänt

Kan du förklara

[FLORENCE]

Jag var för dum att förstå

Dum och naiv

Jag gick i fällan

[ANATOLIJ]

Kan du då tro på mitt ord

Du är mitt allt

[BÅDA]

Du är min dag, min natt

Du är livet när det pulserar

Vågen som slår

Allt som vibrerar

Du och jag

Drömmar av glas

Krossade i ett slag

I bland skärvorna står vi

Vi som hör samman

Åtskilda går vi

[ANATOLIJ]

Vad har jag gett dig

Har jag förrått dig

Har jag nåt val, tankarna mal

Jag vill ha kvar dig

[FLORENCE]

Jag har fått nog av allt spel

Nu är det slut

Nu är det över

[ANATOLIJ]

Kan du förlåta mitt svek

Jag är din vän

[BÅDA]

Du är min sorg min gråt

Du är smärta när den briserar

Vågen som slår

Allt som vibrerar

Du och jag

Drömmar av glas

Krossade i ett glas

Ibland skärvorna går vi

Vi som hör samman

Åtskilda går vi

[KÖR]

Ett schackparti

Är strategi

Varje ruta gömmer nåt stort

I skratt och lek

I gråt och svek

Lär du av de fel du har gjort

Hur gick det till

När schacket fick sin form för länge sen i Indien

Två prinsar låg i fejd

Så går historien

Om rikets heliga sigill

Och far och mor

De klagade och grät som alla vi föräldrar gör

De bönade "Så sluta innan någon dör"

Men ändå stupade en bror

"Vad har du gjort?"

Hans mor var utom sig

"Ack ditt brott är stort

Nej, aldrig kan din far förlåta dig"

"Far försök förstå

Han ville döda mig"

"Nej, du måste gå

Du var min son, men jag förskjuter dig"

Han gav sig av

Efter en tid kom han tillbaks och gick till motattack

Med hjälp av små soldater målade i lack

Som ställdes på ett rutigt bord

Så kunde han bevisa broderns grymma plan

Så skapade han schack

Snart vid Eufrats stränder

Babylons gränder och prång

Njöt man schackspelets grunder, gav detta under en sång

Vid en bivack

När staden Bysans föll år fjortonhundrafemtiotre

Bland krutkrök och krevaders sken man kunde se

Hur flyktingarna spela schack

Från Tiberns strand

Flöt brädet upp till furstens hov i gyllne renässans

Man spelte som om inga andra nöjen fanns

Och snart var schack i var mans hand

Och vart parti

Fick regler och fason

Plan och strategi

Fick snart en ton av makt och korruption

Schack blev vida spritt

Av bonde och av kung

Allt blev svart och vitt

Och fick sitt snitt av Freud och Mao Tse Tung

Och så till slut

Här är ett spel

Som föddes ur en dolk i Hindustan

Och blomstrade en tid i sångernas Iran

Det enklaste men också svåraste av kända sällskapsspel

För alla och envar som har en öppen själ

För gamla män och sena tiders barn

[FLORENCE]

Jag ser en bild som jag upplevt förut

[ANATOLIJ]

Liksom en saga med olyckligt slut

[BÅDA]

I mitt inre så gnager den svåra frågan

[FLORENCE]

Om du fick chansen att välja igen

[ANATOLIJ]

Säg vad du vill

[BÅDA]

Säg mig, skulle du då göra om det

En gång till

[KÖR]

Spelet kan lära dig att somliga drag

Bara föröder

[BÅDA]

Men jag vet så väl

Det finns tusen skäl

Fast mitt hjärta blöder

Gav jag mitt liv för den korta sekund

Den saliga stund

Då vår kärlek brann

Medan tiden rann

Från oss båda och

Försvann

Du och jag

Drömmar av glas

Krossade i ett slag

I bland skärvorna står vi

Vi som hör samman

Åtskilda går vi