Vi var en gång av samma slag.
Vi trodde bägge på alla löftena man gav.
Men dagen gick och det blev kväll.
och ingenting förändrade sej själv.
Det tog sin tid, att se det klart
att det vi skapar själva, det är det enda som blir av.
Vi kunde gott behövt din hjälp.
För ingenting förändras av sej själv.
Men tiden när vi föddes eller platsen där man bor,
minnena är inte längre nog.
Nej, det är kamp för samma framtid och tro på samma mål,
som gör att man kan säg’, man hör ihop.
Det har bli’tt sent och jag ska gå.
Jag har slutat hoppas att jag ska få dej att förstå.
Om nåt skall brinna, krävs det eld.
För ingenting förändras av sej själv.