Björn Afzelius - Den gamla vanliga historien

Nu känns det skönt att mötas

och kunna säga att jag vill ditt väl

Jag sökte en gång ett nyckelhål

för att få kika in i din själ

Men jag har undrat och jag vet knappt

om jag själv ens en gång

var beredd att egentli’n ändra nånting

Att våga mig ut

i en främmande värld

och att själv släppa in dig i min

Jag borde ha lärt den här historien

som jag har upplevt så många gånger förut

Men en saga utan början

kan väl inte väntas ha nåt slut

Du lever i din värld

och jag lever i min

och vi går dit vi är tvungna att gå

Men trots allt känns det konstigt

att du nu inte hör

det minsta till det mål jag vill nå

Jag minns när du gick ifrån mig

I dina ögon fanns ingen nåd

Men nu står jag inte längre i skuggorna

och träder frosttårars pärlor på tråd

Nej, nu om du ändå

skulle komma tillbaks

och vilja skänka mig nyckeln till din själ

har redan nåt förändrats fast jag inte vet vad

Så jag önskar dig bara allt väl