Björn Afzelius - Carolina

Carolina, du dansar

som ett smältvatten när det blir vår.

I din klänning bor regnbågens färger,

och himmelens stjärnor

förgyller ditt hår.

Carolina, du dansar ikvall;

Ja, du sväver omkring för dej svälv.

Carolina, du sjunger

som en näktergal sent i april.

Sången söker sej bort emot fjärran

och upp mot sierran

där älsklingen finns.

Carolina, han hör nog din röst;

Carolina, du finns i hans bröst.

Carolina, du blundar;

Lilla fågel, var är det du ser?

Ser du männen däruppe runt elden,

som samlas för kvällen

när solen går ner?

Carolina, dom kommer tilbaks;

Låt dom först klara av det dom ska;

Carolina, se'n blir allting bra.