Balladen om systern och brodern lyrics

Sköns Jungfrun hon talar till moderen sin

Har jag då ingen kär broder här?

Broderen din så bolder

Han är i Svarte Grevens vålde

Och Jungfrun hon gångar sig åt stallet

Faller så fagert ett rim

Där skådar hon de fålar alle

Så väl det gångar med dansen

Hon skådar den vita, hon skådar den grå

Den svarta hon lägger gullsadelen uppå

Och Jungfrun hon rider sig i Svart Grevens gård

Där ståndar Grevinnan och kammar ut sitt hår

I vägen mig visen till tornet det blå

Nej, dit varken riddare eller jungfrur månd gå

Men, Jungfrun hon sporrar sin gångare god

Så rider hon sig till det tornet blå

Och hör du min broder vad jag säger dig

Vi lät du nu binda och fängsla dig?

Mig bundo ej fyra, mig bundo ej fem

Mig bundo femtusen av Grevens hovmän

Jag står här en jungfru och icke en man

De kunde icke binda ens min ena hand

Och Jungfrun hon sparka’ på dörren med sin fot

De järnnaglar flögo hennes broder emot

Hon ströko de bojor utav hans ben

Och satte istället Grevinnan där in

Så satte hon sin broder på gångarens bak

De redo där ifrån uti godan mak

Men när som de kom uti Rosendelund

Där mötte hon Greven i samma stund

Och Jungfrun hon svingar sin gångare kring

Femtusende hovmän hon lade i en ring

Och Jungfrun hon skakar sitt blodiga svärd

Vet du, Svart Greven att detta är du värd!

Och när som de kommo till Moderens gård

Ute för henne dess moder står

Min moder jag lovte ju eder så

Faller fagert ett rim

Att vi skulle hemkomma båda två

Så väl det gångar med dansen