Av mjödet tagen,
med klingan dragen,
jag möter dagen
i Björnens skinn.
Jag stympar armar,
jag river tarmar,
där striden larmar,
jag stormar in.
Jag vördar björnen,
jag matar örnen,
bland snår och törnen,
i vind och köld.
Ty stark i anden
såväl som handen
går jag mot branden
förutan sköld.
Korpar, korpar ser ni mig nu korpar,
i snörök glimmar blodigt svärd.
Korpar. korpar ser ni mig nu korpar,
jag skrattar åt min hädanfärd.
Bärsärkagång, Bärsärkagång
Bärsärkagång, Bärsärk
Bärsärkagång, jag går Bärsärkagång
Bärsärkagång, Bärsärk
Av vreden driven,
av nordan riven,
av Odin given,
min björnahamn.
Det är ej alla
som Odin kalla,
men en skall falla,
jag hör mitt namn.
När vargen yla
jag känner kyla
och möter skrattande dödens frist.
Ty nordlandssöner
ber icket böner
och gråter icket till hvite krist.
Korpar, korpar ser ni mig nu korpar,
i snörök glimmar blodigt svärd.
Korpar. korpar ser ni mig nu korpar,
jag skrattar åt min hädanfärd.
Bärsärkagång, Bärsärkagång
Bärsärkagång, Bärsärk
Bärsärkagång, jag går Bärsärkagång
Bärsärkagång, Bärsärk