Liten, liten, sitter still, i bakre raden tyst.
Och varje rast, en evighet, som aldrig vill tar slut.
Muren är som stora hus: Dom vaktar runt omkring,
och den som skulle va en vän,
han blundar och går hem.
Arg, jag är arg!
Jag är mårdhund, gam och grävling,
jag är järven, jag är varg.
Ont gör ont, och illa med: Här elakheten stor.
I nätet spindelsatan är: Skrattar, skriar sjukt.
Frågor vågas inte här när högra röster stör.
Bättre är att sitta still, och lära ingenting.
Arg, jag är arg!
Jag är mårdhund, gam och grävling,
jag är järven, jag är varg.
Min vän, jag kokar över, jag skriker, gråter blöder,
när jag ser hur samma saker sker igen.
Om och om, och om igen,
båd annanstans och här.
Och på nätet spindelsatan står högt och håller hov.