Då kunde livet bara springa
Men nuförtiden bär jag oron med mig
Då är det långt till lättnaden
Jag skulle aldrig gjort det om du inte såg mig
Jag ville så gärna visa dig
För då kanske du skulle ge mig en chans
Men drömmarna är ändå inget för oss rädda
Jag ville inte gå upp på morgonen
Jag är så rädd för att lova nåt
När jag vet något säkert då har chansen gått
Lika rädd på förlora nåt
Men jag håller bara hårt i det som redan gått
Om tvivel blir min vän
Är jag aldrig mer ensam igen
Det fanns ingen jag kunde prata med
Så jag satt tyst i bussen och bara grät
Om nån undra gav jag inget svar
Om nån fråga svara jag alltid bra
Jag kanske verka va nån att lita på
Men jag svek nog alla jag träffa då
Jag ville känna friheten igen
Men jag blir aldrig fri från skolgården
Det jag flydde från då dyker upp vart jag än går
Om jag ska slippa alla krav måste jag fly från allt jag har
Jag är så rädd för att lova något
När jag vet något säkert då har chansen gått
Lika rädd på förlora något
Men jag håller bara hårt i det som redan gått
Om tvivel blir min vän
Är jag aldrig mer ensam igen
Du höll mig i handen och sa allting är bra
Men du gick härifrån för mitt tvivel gav dig inget val
Jag är så rädd för att lova något
När jag vet något säkert då har chansen gått
Lika rädd på förlora något
Men jag håller bara hårt i det som redan gått
Om tvivel blir min vän
Är jag aldrig mer ensam igen