Jag kände många fina damer
På denna fina vida värld
Man kan verkligen säga
Jag var en sann kvinnotjusare
Man säger efter mig att jag var skamlös
Så hjärt- och kärlekslös och lättsinnig
Man menar att jag har tvingat dem – nej
Sanningen ligger väl däremellan
För ack så gärna kysste jag kvinnorna
Och dock inte alltid på munnen
Jag ville alltid veta hur det var
Och kysste läpparna såra
Jag kysste inte bara röda kinder
Jag älskade helt enkelt allt
Man säger att jag blev sjuk av åtrå
Så besatt av parningsinstinkt
De menar att jag fallit djupt
I ett hav av libido
Man säger att jag blev sjuk av åtrå
Så kan man se på det, på sätt och vis
För ack så gärna kysste jag kvinnorna
Och dock inte alltid på munnen
Jag ville alltid veta hur det var
Och kysste läpparna såra
Jag kramade bara om dem
Och vissa andades tyst "Nej"
Dock hade jag ingen nåd
I slutet skulle de ångra det
Som kaninen framför ormen
En kall blick, sen biter jag till
Och giftet ropar efter en åtrå
Lät mig aldrig vara i ro
Ack kvinnorna, alla löftena
Och vissas hjärtan bröt väl i två
I slutet ska de ångra det
Så många tårar och skrik
För ack så gärna kysste jag kvinnorna
Och dock inte alltid på munnen
Jag ville alltid veta hur det var
Och kysste läpparna såra
Jag kramade bara om dem
Och vissa andades tyst "Nej"
Dock hade jag ingen nåd
De ska vara lyckliga i slutet
Ba-ba-ram-bam, ba-ba-ram