Vi brydde oss inte om den lätta fandangon
Hörde ljud av vagnshjul över golvet
Jag kände mig ganska sjösjuk
Men massan krävde mer
I rummet nynnades det högre
så att taket lyfte
När vi bad om en drink till
Tog servitören med sig en bricka
Och sedan lite senare
när mjölnaren berättade sin saga
förvandlades hennes ansikte, helt spöklikt,
från blekt till vitare än vitt
Hon sa, 'Det finns ingen anledning och sanningen är enkel att se'
Jag bläddrade genom mina spelkort
Och tänkte inte låta henne förbli
En av sexton kyska jungfrur
som åkte ut till havet
Och även om mina ögon var öppna
Hade de likväl kunnat vara stängda
Och sedan lite senare
när mjölnaren berättade sin saga
förvandlades hennes ansikte, helt spöklikt,
från blekt till vitare än vitt
Hon sa, 'Jag är hemma på ledighet '
Fast i verkligheten var vi vid havet
Så jag gav henne förstoringsglaset och övertygade henne genom att säga 'Du måste vara sjöjungfrun som red Neptun'
Men hon log så sorgset
att min ilska
med ens avklingade
Och sedan lite senare
när mjölnaren berättade sin saga
förvandlades hennes ansikte, helt spöklikt,
från blekt till vitare än vitt
Om musik är kärlekens mat
så är skrattet dess drottning
och likväl om bakom är framför
så är sanningens smuts ren
Min mun var som kartong
Det kändes som den skulle glida ur skallen
Så vi djupdök
direkt och snabbt
ner i oceanbädden
Och sedan lite senare
när mjölnaren berättade sin saga
förvandlades hennes ansikte, helt spöklikt,
från blekt till vitare än vitt
Och sedan lite senare
när mjölnaren berättade sin saga
förvandlades hennes ansikte, helt spöklikt,
från blekt till vitare än vitt