Åh var har du vart, min blåögda son?
Åh var har du vart, min älskade vän?
Jag har snubblat mig runt tolv dimmiga berg
Jag har gått och kravlat sex krokiga vägar
Jag har stått mitt inuti sju sorgsna skogar
Jag har stått framför ett dussin döda hav
Jag har gått tiotusentals mil och allting var dött
Och det är tungt, ett tungt, ett tungt, ett tungt
Det är ett tungt regn som kommer falla
Åh vad har du sett, min blåögda son?
Åh vad har du sett, min älskade?
Såg en nyfödd bäbis med vargar runtom hen
Såg en diamantväg utan någon uppå den
Jag såg en svart kvist med blod som bara droppa'
Såg ett rum fylld av med blödande hammare
Jag såg en vit stege täckt av vatten
Jag såg tiotusen talare med knäckta tungor
Såg pistoler och svärd i ungdomens händer
Och det är tungt, ett tungt, ett tungt, ett tungt
Det är ett tungt regn som kommer falla
Och vad har du hört, min blåögda son?
Och vad har du hört, min älskade vän?
Hörde ljudet från åskan som gav oss en varning
Hörde en mullrande våg som kunnat dränka allting
Hörde hundratals slagverkare vars händer blödde
Hörde tiotusen viskningar och ingen som lyssna'
Hörde en person svälta, hörde många som skratta'
Hörde sång från poeten som dog i rännstenen
Hörde sång från en clown som grät i gränden
Och det är tungt, ett tungt, ett tungt, ett tungt
Det är ett tungt regn som kommer falla
Åh vem har du träffat, min blåögda son?
Vem träffa' du, min älskade vän?
Jag mötte ett barn bredvid sin döda ponny
Jag mötte vit man som rasta' svart hund
Jag mötte en ung kvinna vars kropp stod i lågor
Jag mötte en ung kvinna som gav en regnbåge
Jag mötte en man som var sårad av kärlek
Jag mötte en annan man som var sårad av hat
Och det är tungt, ett tungt, ett tungt, ett tungt
Det är ett tungt regn som kommer falla
Åh vad händer dig nu, min blåögda son?
Åh vad händer dig nu, min älskade vän?
Jag tänker gå ut innan regnet återvänder
Jag går till djupet av de svartaste skogar
Där folket är många och händerna tomma
Där giftpiller flyter igenom allt deras vatten
Där hemmet i dalen möter leriga fängelset
Där avrättarens ansikte alltid är väl dolt
Där hungern är ful, där själarna glöms bort
Där svart är färgen, där ingen är numret
Och jag berättar det, säger det, tänker det, andas det
Och reflektera från berget så själarna ser det
Där jag står på oceanen innan jag börjar sjunka
Och det är tungt, ett tungt, ett tungt, ett tungt
Det är ett tungt regn som kommer falla