Döden närmar sig
Det är sant fast jag fruktar ej
Jag vet att jag kan ej rymma mitt:
ÖDE! Det vänder sitt dödliga hjul
Domedagen närmar sig fast jag kan inte känna:
NÅD! Är för de svaga
Jag står tyst medan de talar och deras anklagelser är:
LÖGNER! Som spridits av predikande män
Jag döms för att vara den jag är
Och för att jag hedrar gudarna av mitt hemland
Jag skall stå fast, jag vägrar att buga
Ilskan i mig är enorm
Min mörka grav väntar, mitt öde är avslöjat
Jag är inte rädd för att dö
Döden! Dagen att dö är här
Solen skiner ljust på den norra sfären
Och bödeln slipar sin:
Yxa! Skiner i solen
Jag ler när de binder mig ned
Och hör ljudet av det fallande bladet
Döden! Ljuva döden, befria mig från denna värld
Döden! Ljuva döden, befria mig, befria:
Så döden kom slutligen till honom
Hedningen kunde inte konverteras
Han mötte döden med ett leende
Nu vilar hans huvud i dammet
Den stolte mannen stod fast, han vägrade att buga
Ilskan i honom var enorma
Nu är han död, hans öde har beseglats
Han har tagits till gyllene salen i skyn