Morgonsolen smekte försiktigt
Lucy Jordans ögonlock
I ett vitt förortssovrum
I en vit förstad
Och hon ligger där mellan lakanen
Och drömmer om tusen älskare
Tills världen blir orange
Och rummet började snurra
Vid en ålder av trettiosju
Insåg hon att hon aldrig skulle
få åka genom Paris i en sportbil
Med vinden fläktande i håret
Så hon lät telefonen ringa
Och hon satt och sjöng
en barnvisa hon mindes
I sin pappas gamla fåtölj
Maken, på jobbet
Och barnen i skolan
Och det fanns åh så många sätt
För henne att fördriva dagarna på
Hon kunde städa timtals
Eller arrangera blommorna
Eller springa naken genom den skuggiga gatan
Och skrika hela vägen
Vid en ålder av trettiosju
Insåg hon att hon aldrig skulle
få åka genom Paris i en sportbil
Med vinden fläktande i håret
Så hon lät telefonen ringa
Och hon satt och sjöng
en barnvisa hon mindes
I sin pappas gamla fåtölj
Kvällssolen smekte försiktigt
Lucy Jordans ögonlock
På taket klättrade hon upp
När skrattsalvorna blev henne övermäktiga
Och hon bugade och neg för mannen
Som sträckte sig och erbjöd henne sin hand
Och han förde henne ner till den långa
vita limousinen som väntade bortom folksamlingen
Vid en ålder av trettiosju
Insåg hon att hon aldrig skulle
få åka genom Paris i en sportbil
Med vinden fläktande i håret