Fredmans Epistel 7 – Fram med basfiolen [German translation]

Fram med basfiolen, knäpp och skruva,

– – – Skjut skruven in;

Pip och kuttra som en turturduva

– – – För makan sin;

Släng din peruk och bulta din hjässa,

Bliv ej svartsjuk, blödig och rädd;

Lät mina ögon tårar pressa

Uppå Ulla Winblads bädd.

Fader Berg, gutår, mitt bröst mig klämmer;

– – – Mitt hjärta känn

Hur det klappar vid var ton du stämmer

– – – Och svider sen.

När jag ser dig, så tänk att jag finner

Kyla, svalka, ro i mitt bröst,

Ty med ditt glas du mig påminner,

Att mot kärlek finnes tröst.

Men mitt öga ser som i en dimma

– – – Just Fröjas grav:

En paulun, kring vilken lampor glimma.

– – – Drag skorna av;

Helga det rum, där skönheten kastar

Sina liljor döden till rov!

Du, min vestal, till målet hastar,

Och min själ är i behov.

Si den vita barmen hur han flämtar.

– – – Knäpp litet grand!

Si hur hon sin myrtenkrona hämtar

– – – Utav min hand.

Si hennes ögon trotsa just döden

Med sin klarhet, styrka och färg.

Hör hennes sång om jungfrurs öden;

Hör du, hör du, fader Berg?

Si nu kött och blod i skönsta prydnad

– – – Förklara sig.

Mina känslor från förnuftets lydnad

– – – Nu draga mig,

Draga mig dit, just dit där du ligger.

Än får du ej lida utav.

Nu skall du dö, min nymf! — Jag tigger:

Kvickna åter i din grav!