Vart är du på väg, Fredrik Åkare? Ingenstans, ingenstans...
Då kan vi ta varann i hand och trä en lustig dans
För jag är ensam på min stig och ganska tveksam om
vart denna dag mig bära skall och varifrån jag kom
Och varifrån jag kom
Kära Fredrik, sa jag, ge mig nu ett uppriktigt svar
Säg mig var är guldringen som du fordom alltid bar
Nog hade jag en ring en gång, sa Fredrik, det är visst och sant
Den gick jag mig till stampen med och lämnade i pant
Och lämnade i pant
Fredrik, sa jag, det finns många som är pankare än du
Men svara mig nu uppriktigt, vad säger din fru?
Nog hade jag en fru en gång, sa Fredrik, det är sant och visst
Men henne har jag skiljts ifrån, se’n jag såg dig sist
Se’n jag såg dig sist
Jag kommer just, sade Fredrik, från en plats där sorgen bor
En kvalens sal, en vredens borg ett advokatkontor
Där skrev jag på ett dokument och nu är allt förbi
Nu går jag mig mot ingenstans. Men nu är jag fri!
Men nu är jag fri!
Jag har mistat allt jag hade i livets grottekvarn
Hon har tagit våra möbler, hon har tagit våra barn
Hon har tagit alla bilarna i mitt åkeri
Hon har tagit alltihopa. Det ger jag tusan i!
Det ger jag tusan i!
Vart är du på väg, broder Fredrik? Ingenstans, ingenstans...
Jag går här på trottoaren som i dimma som i trans
Jag har blivit hitförpassad för slarv och fylleri
Nu får det bära vart det vill. Men nu är jag fri!
Men nu är jag fri!