Опера 2 [Opera 2] [Swedish translation]

Mitt hus har byggts,

men jag står här fortfarande ensam, --

dörren slår igen bakom mig.

Höstvinden knackar på förstret --

den gråter för mig igen.

I natt har det varit åskväder,

på morgonen är det dimma, --

solen har frusit sedan länge.

Gammal smärta,

passerar förbi, --

låt alla komma.

Mitt hus har byggts,

men jag står här fortfarande ensam...

Dörren slår igen bakom mig.

Höstvinden knackar på förstret --

den gråter för mig igen.

Det är ödet, och ödet kan inte

jag har inget att göra med det.

Bara jag vet att efter mig, --

blåser vinden pustande.