Han hette Elmer, starkast i byn.
Han var en skälmer, vackrast i hyn.
Han körde tåget, tåget, som gick ner till byn,
Och ifrån tåget bolmade rök mot skyn.
Alla små flickor, flickor som bodde i byn.
Stod där och glodde, glodde mot skyn.
Långt ner i dalen, långt ner i dalen dom såg,
Hörde signalen, från Elmers tåg.
Slut på att vänta, slut på att vänta i byn.
Jublande jänta, joddlar i skyn.
Så kommer tåget, tåget med Elmer uti,
Ack, nej men tåget körde förbi
Folk sa att "prinsen" gift blev vid nästa station.
Att han blev stins se′n, med guldgalon.
Han hette Elmer, starkast i byn,
Han var en skälmer, vackrast i hyn.