Lyrik: Bergssalen, del 2 lyrics

Bergakungen (forte)

Af ångst den stolta domnat.

Hon snart sig hemtar

Till sansen åter.

Mig likar vida bättre

En brud, som skämtar,

Än en, som gråter.

För er, I barn af berget,

Må festen börja!

Ej lif här gäller.

Och er det rör ej mycket,

När men’skor sörja —

Och mig ej heller.

Ty

Asarnes afvel

Skinnat oss alla,

Jagat med järn från

Urhäfdad jord.

Vakande hämden

Väntar på vigarf.

Guld skall oss gifva

Jorden igen.

Hovfolket:

Vakande hämden

Väntar på vigarf.

Guld skall oss gifva

Jorden igen.

Bergakungen

Ja, guld det är rätta vapnet;

För det de falla

Som strå för skära.

Af guld vi smida fjettrar

Åt alla — alla.

Vår tid är nära.

Men se, hon rör sig åter.

Ej öppnadt öra

Af oss må såras.

En festlig sång nu höjen!

Den må hon höra

Och snedigt dåras.

Hovfolket:

Jublande genklang

Ljude i salen!

Skiftande skimre

Facklornas sken!

Karg är ej kungen,

Kosten är ståtlig!

Högt skumma hornens

Håfvor af mjöd.

Borgfröken vaknar:

Svara, är allt hvad som händt mig en villa?

(Sällsam mig synes din fråga, stolts Hilla.)

Är jag drottning? Kan jag befalla?

(Bjud hvad dig täckes! Vi lyda dig alla.)

Gå då — så bjuder jag — brokiga skara!

(Djerft du din nyvunna myndighet öfvar.)

Ensam med kungen mig täckes att vara.

(Lyden och lemnen oss! Ve den, som töfvar.)

{Ny scen}

Borgfröken vaknar:

Veta jag vill

Hvad utaf frihet, som än hör mig till!

Rädes för ovissa öden,

Icke för döden.

Drottning jag är;

Rikedom älskar jag, makt är mig kär;

Men, är med dessa jag vorden

Stängd ifrån jorden?

Får jag ej mer

Skåda, hur vårsol mot ängarne ler,

Höra, hur forsarne brusa,

Vindarne susa?

Bergakungen:

Hvad vill du väl på jorden?

Hvad har hon för behag?

Blott hån och armod är hvad hon dig bjuder.

Der vexlar sorg med glädje,

Der följer natt på dag,

Och qvidan jemt igenom fröjden ljuder.

Dock, vill du vända åter,

Så gör det re’n i qväll!

För stolta borgafröken drottning Hilla

Det finnes väl för natten

I skogen något tjäll,

Som hyser husvill vandrerska..(Tig stilla!)

Du vill då ej?

(Jag kan ej.)

Jag tror dig på ditt ord.

Så drick mig till! - Det vare mig en borgen.

(Hur friskt!)

Bergakungen:

Nu snart hon glömmer

Bäd’ sol och grönan jord.

En trollsång nu till ro för sinnessorgen!

I vettar små,

I styren väl de runor!