Släpp fångarne loss lyrics

Släpp fångarne loss, det är vår!

Var mänska i sin själ

i grunden vill så väl!

Åh, aldrig jag tror, att det går

av sociala skäl,

av sociala skäl.

Men — gärna för mig!

Om jag konstapel vore,

jag öppnade. Nyckeln kved

på Fridas milda bud:

De komme i trav,

så vilda ut de fore

och andades av luften ljum

och såge vårens skrud! —

Släpp fångarne loss, det är vår!

Var mänska i sin själ vill väl,

när grön Naturen står.

När natten är inne —

"är Frida nu med på mitt resonemang?" —

förskräckes vart sinne:

En klämtning i kyrktornet klang.

Och bort emot söder

en pelare rök står

mot himmelens grund,

det pyr, och det glöder,

och brandkåren bullrar på stund

Släpp fångarne loss, det är vår!

Var mänska i sin själ vill väl,

när grön Naturen står.

Och Rådman är vaken;

vid fönstret han skakar

för kylande vind.

I skenet från staken

står dottern så bleknad om kind.

En dörr börjar dundra.

Ur mörkret framstörtar

en svartskäggig man:

"Tag hit ett par hundra!"

"Nu brådskar det, gubbe, minsann!"

Släpp fångarne loss, det är vår!

Var mänska i sin själ vill väl,

när grön Naturen står.

Med fickorna fulla

av pengar han rusar

mot dörren och lyss,

men vänder: "Min pulla,

ro hit med en smällande kyss!"

Den gamle, han ryter,

så blodet hos boven

blir kallt som en is,

och luft honom tryter:

"Tag hellre min silverservis!"

Släpp fångarne loss, det är vår!

Var mänska i sin själ

i grunden vill så väl!

Jag tvekar, som Frida förstår,

av sociala skäl,

av sociala skäl.

Dock, gärna för mig!

Om jag konstapel vore,

jag öppnade. Nyckeln kved

på hennes milda bud.

Men stunden därpå

jag brått från staden fore,

och mina händer tvådde jag

för följderna — vid Gud!

Släpp fångarne loss, det är vår!

Var mänska i sin själ vill väl,

när grön Naturen står.