Bleka dödens minut lyrics

Ja, du kommer till slut,

bleka Dödens minut,

då med granris min port blir prydd,

då min fönstergardin

utav blommig satin

blir på mitten ihopasydd,

då min hand har en ros i förvar,

om vars doft ingen aning jag har.

Ja, du kommer till slut,

bleka Dödens minut,

då jag står där så gömd och skydd.

Stärkta veck överallt.

Allting skiner så kallt.

Kandelabern, den hyrda, bär

sina ljus utan glans,

och den svartaste frans,

som fanns köpa, den finnes här.

Våta kinder sig skymma i flor

såsom rosor i dimma, jag tror...

Stärkta veck överallt.

Allting skiner så kallt,

där som Döden med lien är.

Under klockornas vin

in den bära terrin

på en blåmanglad duk, så ren.

Solen, blek bak gardin

slår i glaskaraffin

ned en stråle med gullgult sken.

Gamla frackar ses runt kring mitt stoft,

alla dunsta de malpappers doft.

Under klockornas vin

in de bära terrin

en glacerad, med blom och gren.

Snart står kammaren kall

med sin svartklädda pall,

tom och dragig, och väldigt arm.

Något bortrivet blad

av en krans far åstad

för ett vinddrag från fönstrets karm.

Ute höras de pulsa i snön

under klockornas ängsliga dön.

Snart står kammaren kall

med sin svartklädda pall

och en bårduk på stolens karm.

Allt för mycket besvär...

Jag så föga begär.

Bättre varit att falla få

som ett blad faller ner,

virvlar runt och beger

sig till vila bland stoft och strå.

Daggen faller, och frosten gör vitt,

snart är bladet i smulor förspritt.

Allt för mycket besvär...

Jag så föga begär

utav klockor och sånger då.

Ja... Men har du en ros,

kan du lägga den hos

mig på kullen, när dock du går

vägen strax där förbi

under fåglarnas skri,

medan sommarn, den glada, rår.

Kan min ande med dimfingrar då

vänligt vinka --- nog görer den så!

Som en fjäril, som vind

vill jag röra din kind

ibland kors och bland snäckor små.