Den lilla bäcken lyrics

Jag var ett barn med klara ljuva sinnen

och på mitt väsen solen lyste ned

Mitt liv var nytt och ännu utan minnen

och genom natten månen stilla gled

Och jag var ung med fasta steg på jorden

jag levde fritt bland träd och vilda djur

Och som i lera formade jag orden

och rent var hjärtat som de kommo ur

Och lilla bäcken mot älven rinner

och älven rinner mot stora hav

och aldrig någonsin mer du finner

var lilla bäcken blev av

Och jag blev man med hatt och stövlar tunga

Jag lärde tyglarna av lämplighet och sed

Och lärde le, när marken tycktes gunga

av tyngd från fiender som högg oss ned

Jag ser på världen genom dödas blickar

med andras oro köper jag min frid

Och nedåt slår jag när jag uppåt slickar

och snarkar däst med själens nöd bredvid

Och lilla bäcken mot älven rinner

och älven rinner mot stora hav

och aldrig någonsin mer du finner

var lilla bäcken blev av

Jag samlar tid som musen samlar skulor

till livets byggnad samlar jag på år

För allting stort och starkt är byggt av smulor

och sanningen av ångrad lögn består

I munnen valv jag känner orden klinga

som återskalv av allt som sagts förut

Min tro är klen och klokenskapen ringa

och allt är början, mitt-opp-i och slut

Och lilla bäcken mot älven rinner

och älven rinner mot stora hav

och aldrig någonsin mer du finner

var lilla bäcken blev av