...Och vägen blir min brud
Från den har jag skalat bort allt utom stoltheten
Så jag anförtror mig till henne
Och hon gör mig nöjd
Ger mig allt jag behöver
...Och med damm i halsen så åtrår jag
Jag kommer bara spara på kunskapen
Du förblir en slav till spelet
Strövare, vandrare
Nomad, vagabond
Vad du än må kalla mig
(Refräng:)
Men jag tar mig tid varsomhelst
Fri att varsomhelst säga vad jag tänker
Och jag kommer omdefiniera varsomhelst
Var jag än strövar
Hemmet finns där jag vilar huvudet
...Och jorden blir till min tron
Jag anpassar mig till det okända
Under vandrande stjärnor har jag växt
För mig själv men inte ensam
Jag frågar ingen
...Och mina band är helt avklippta
Ju mindre jag har ju mer tjänar jag
Jag härskar på den upptrampade vägen
Strövare, vandrare
Nomad, vagabond
Vad du än må kalla mig
(Refräng:)
Men jag tar mig tid varsomhelst
Fri att varsomhelst säga vad jag tänker
Och jag kommer omdefiniera varsomhelst
Var jag än strövar
Hemmet finns där jag vilar huvudet
Men jag tar mig tid varsomhelst
Fri att varsomhelst säga vad jag tänker
Och jag tar mitt fynd varsomhelst
Var jag än strövar
Hemmet finns där jag vilar huvudet
Inristad på min sten
Min kropp vilar, men jag strövar än
Var jag än må ströva